Ny bok av Agneta Slonawski med bilder av AnnaCarin Isaksson!

”Bakom varje person som tvingats fly från sitt hemland och söka asyl i Sverige finns en personlig berättelse. Hemma är där jag bor ger röst åt de ensamkommande barnen.

Hemma är där jag bor.

Så sa en ung pojke på en av Agneta Slonawskis skrivarkurser för ensamkommande barn.
Det har också fått bli titeln på en bok som innehåller berättelser från sex barn som kommit ensamma till Sverige och har varit här tillräckligt lång tid för att hinna reflektera. Förhoppningen är att deras röster ska bidra till förståelse och ge ett ansikte till rubrikerna.”

På söndag 15.00 träffar du Agneta och Laila som är med i boken på Bokmässan 2017, monter B07:74.

Läs mer och köp boken här:

http://www.folkuniversitetet.se/…/Aka…/hemma-ar-dar-jag-bor/

Bostadsreportage från ett kreativt lantligt hem i Olofstorp!

Kolla HÄR

Är du intresserad av att få hjälp med ditt hem i samma anda?

Kontakta Ulrika Eldkrona som är inredningskonsult och en väldigt härlig och färgsprakande person.

Kärlek AnnaCarin

Tistou & Maja

Reportage i GP Bostad!

I fredags träffade jag denna kloka och ödmjuka man. Arne Nilsson är sociolog och känd för sin banbrytande forskning om homoliv i Göteborg. Just nu är han bokaktuell med ”Bög i folkhemmet” som är hans egna memoarer om hur det var att växa upp som gay i arbetarklassens Göteborg fram till slutet av 70-talet. Användandet av ett tyst språk och hemliga mötesplatser beskrivs. Hett julklappstips och ett stycke oberättad historia. Läs hela intervjun med Arne i Göteborgs Fria Tidning som kommer ut på fredag.

Förra veckan hade jag tillsammans med skådespelare och pedagog Susanna Vildehav från Teater Eksem, dansare Pia Nordin, kompositör Cha Blasco ett förtätat research residens i Gerlsesborg ” Scenkonst Gerlesborg”.

Vi har tidigare i år haft ett två veckor konstnärs residens på teater Cinnober där vi utarbetat fram ett spännande material för föreställningen Föräldraskapet fas 3, eller Jag vill se stjärnorna! Och nu var det dags att gestalta våra idéer på golvet.

Det blev en riktigt produktiv och givande vecka och jag fick äntligen möjligheten att damma av mina scenkonst-erfarenheter praktiskt. Att börja dagen med uppvärmning och rörelse och sedan improvisera fram scener är för mig ren magi.

Och tydligen upplevde vår lilla provpublik samma, då en av deltagarna återgav detta efteråt:

”Igår den 24 november 2016 fick jag vara med om en föreställning i Evas o Mickes nya scenkonsthus på berget ovanför vår tomt.

Fyra unga konstnärer -dansare,skådespelare,musiker o fotograf bjöd in oss att ta plats på fårskinn utbredda på golvet  i scenrummet.

Det blev en intensiv upplevelse av skönhet o kravlöshet i tid o rum.Bortom tankar av förväntan mot öppen närvaro där allt kan hända o bara ”är” – färger – dagrar –  ljusspel – rörelser –  ljud – skönhet – harmoni -poetisk öppenhet där alla tolkningar o tankar  fritt  får flyta om varandra .

Efteråt berättade konstnärerna om tillblivelsen o tankar om föräldraskap som bakgrund till  sin scenkonst.Samtal om tolkning följde o om scenkonst som förmedling av budskap om faror o möjligheter för människans fortsatta existens på jorden.

Någon hade snabbt en glasklar tolkning av föreställningen – en berättelse-lineär med orsak o verkan.Själv upplevde jag den som en poetisk vacker vision av liv-rörelse -förändring -död-kretslopp-o öppning mot nya möjligheter-just enkelheten och antydningar i detaljer o de olika konstarternas samverkan-bild- ljus -rörelse o ljud gav en rikedom av tankar o associationer. 

Jag tänker att varje människa har sin egen unika upplevelse av scenkonstens intryck på känsla o intellekt allt efter den fond av kunskap, tankar o minnen som ger upphov till associationer o nya känslor. Så är det väl med all riktig konst.Det hade varit intressant om man kunnat ta del av fleras reaktioner o tolkning.

Men kanske är det en omöjlighet när det handlar om konst, som öppnar sig så totalt för alla sinnen o känslor som då behöver språket o rösten som  förmedlande verktyg för att beskriva.

Jag är glad o tacksam att jag fick ta del o är övertygad om att de här unga konstnärerna
kommer att fortsätta att berika  verkligheten för många – den kroppsliga verkligheten –  inte den virtuella.”

Dessa vackra ord fick mig att förstå att vi har något på spåren som jag hoppas vi får möjlighet att fortsätta med. Vi kommer söka bidrag och hoppas att arbetet kommer igång intensivt 2017.

Kärlek AnnaCarin

November, denna utmanande månad.

Tänder ljus och går på Friskis & Svettis, men ändå kippar min själ efter ljus. Ögonen är trötta och jag får använda ISO 1600 när jag fotar, fast det är dagtid.

Huga hur står ni ut, därute?

Jag längtar tillbaka till Mallorca där jag och min käresta spenderade vår bröllopsresa. Idylliskt och självklart, men det var något annat som föddes där mellan kaktus stjälkar och nya vidder. En längtan efter ett annat sätt att leva.

Självklart blev jag frälst i ljuset som skiftade i regnbågens alla färger över dagen. Ögon och hjärna som öppnades och kreativiteten som föddes av alla färger. Men också något annat. Vi bodde på en ekologisk gård i en liten by som heter Algaida. Vi hittade boendet via Air BnB och stället heter Can Rapinya. Och det var helt enkelt magiskt.

Den lilla byn Algaida väckte en längtan i mig. Det är en enkel liten by utan turister. Stenhus utan krusidull och omgiven av torra landskap några berg och solens ljus. Men jag upplevde en slags gemenskap över åldersgränser och ett landskap som möjliggjorde ett liv utomhus.

Att få bo på den spanska landsbygden hos en familj som öppnade sina armar och sitt hem för oss var något nytt. Det öppnade mitt hjärta. Nu drömmer jag om att flytta till Mallorca. Ja, på riktigt. Inte en sån där dröm som en inte tänker göra något åt utan en vild dröm som jag måste göra till verklighet.

Så har du tips på vad en visionär bildjournalist och pedagog skulle kunna göra och tillföra på Mallorca, SNÄLLA skriv till mig. Jag behöver pepp och tips. Tidigare i mitt liv har jag inte trott att sådana utmaningar är möjliga men nu är det dags.

Därför vill jag dela med mig av lite soldränkta bilder från Can Rapinya och den varma inspirerande hyresvärden Astrid.

Ha en vacker lördag och glöm inte att kramas och se varandra i ögonen. Det kan smälta isberg.

Värme AnnaCarin

Analog crush!

Glad torsdag!

Gick igenom gamla bilder och hittade ett gäng från den analoga tiden och blev nostalgisk. Jag älskar det digitala för att det finns utrymme att göra fel, att arbeta snabbt och effektivt. Men något som det analoga har är långsamheten, autenticiteten det vackra i att bara ha en chans.

Och framförallt när jag tog dessa bilder var jag en grön nyfiken betraktare som tog alla möjligheter att dokumentera och experimentera. Det fanns ännu inga rätt eller fel bara ett driv att upptäcka världen och dess färger.

Så varsågod, en nostalgitripp!

Kärlek AnnaCarin

I detta nummer av tidskriften Camino har jag och Maria Bard gjort ett spännande och utmanande reportage om att inte skaffa barn. Det är ett kontroversiellt tema som tar upp en fråga som sällan lyfts. Jag är själv i valet och kvalet då jag och min man inte kan få barn biologiskt. Och jag klurar, funderar, vrider och vänder. Då kan det vara bra tt få ta del av andra människors historier, och inte de som normalt syns i media.

Ha en trevlig läsning!

Värme AnnaCarin

Hej,

I helgen har jag och några kollegor POP-UP affär på Fritidsagenturen.
Vi erbjuder lokalt konsthantverk och fika i en unik gammal butikslokal centralt i Göteborg.

Jag säljer mina prints till fin fina priser.

Hoppas vi ses!

Välkommen